På Brottsförebyggande rådets (BRÅ) hemsida kan man läsa nedanstående text som beskriver offrens relation till gärningspersonerna, när det gäller anmälningar kring olika typer av våld.

”År 2023 anmäldes 37 908 fall av misshandel där den utsatta var bekant med gärningspersonen. För anmälda misshandelsbrott mot vuxna kvinnor 2023 begicks brottet av en bekant person i 81 procent av fallen. Motsvarande siffra för vuxna män var 43 procent.”

Det finns inget fel alls i texten på BRÅ:s hemsida. Texten är tydlig, bra och mycket enkel att förstå. BRÅ har korrekt i sitt påstående om att när det gäller anmälda misshandelsbrott mot kvinnor 2023 begicks brottet av en bekant person i 81 procent av fallen. Motsvarande siffra för vuxna män var 43 procent. Men ändå missförstås denna typ av statistik frekvent av många, framförallt av journalister och politiker.

Många tror felaktigt att statistiken beskriver män och kvinnors polisanmälda utsatthet för våld i nära relation. Men statistiken belyser män och kvinnors polisanmälda utsatthet för våld i nära relation i förhållande till annat våld. Statistiken säger inget alls om antal män och kvinnor som polisanmält våld i nära relation.

Har vid flera tillfällen försökt förklara statistiken för journalister då de använt statistiken fel i sina artiklar. Men det är väldigt svårt att få dem att förstå att statistiken inte handlar om utsatthet för våld i nära relation. Men jag ska tydliggöra statistiken på en mycket enkelt sätt.

Vi har en fiktiv arbetsplats med tre anställda. Ett litet kontor där det arbetar två män och en kvinna. En tisdag morgon kommer de till kontoret. Det visar sig då att alla tre under måndagskvällen utsatts för våld i nära relation. De har blivit slagna av sina partner.
Veckans våld mot männen består då till 100 procent av våld i nära relation. Även veckans våld mot kvinnan består till 100 procent av våld i nära relation.
På väg hem från dagens arbete blir de båda männen överfallna, rånade och misshandlade. De blev utsatta för oprovocerat gatuvåld från okända gärningsmän.
Det innebär att veckans våld mot männen nu till 50 procent består av våld i nära relation och 50 procent av oprovocerat gatuvåld. Det våld kvinnan utsatts för består fortfarande till 100 procent av våld i nära relation.

När man då gör ett diagram för att visa hur de anställdas utsatthet för våld i nära relation ser ut i förhållande till annat våld – kommer männens stapel att visa 50 procent och kvinnans stapel visa 100 procent. Männens stapel kommer då vara hälften så hög som den kvinnliga kollegans. Detta trots att det är fler manliga än kvinnliga anställda som utsatts för våld i nära relation.
Det är för att statistiken visar utsattheten för våld i nära relation i förhållande till annat våld. Den visar inte omfattningen eller fördelningen mellan könen.

Om du ringer till Cancerfonden och frågar hur många män och kvinnor som årligen får tarmcancer, vill du ha svaret i antal män och kvinnor, eller procentuellt andel män och kvinnor i förhållande till befolkningen. Hur många män och kvinnor som får tarmcancer i förhållande till män och kvinnor som får lungcancer eller hudcancer säger inget om antal personer som får tarmcancer.

Det är likadant med våld i nära relation. Omfattningen av våld i nära relation är enbart relevant om man ser till antalet utsatta män och kvinnor – inte antal utsatta män och kvinnor i förhållande till annat våld.