Under maj månad publicerade BRÅ rapporten Brott i nära relation. Resultatet visade att fler män än kvinnor under år 2022 utsattes för nedanstående brott i nära relation:
– Grov misshandel
– Digitalt våld
– Kontrollerande beteende
Man konstaterade även att i åldersgrupperna 55–64, 65–74 och 75–84 år var det avsevärt fler män än kvinnor som rapporterade utsatthet för våld i nära relation. Men dessa uppgifter nämns varken i rapportens sammanfattning, i det berörda pressmeddelandet eller på myndighetens hemsida. Man har istället valt att sätta stort fokus på de områden där kvinnor rapporterat större utsatthet än män.
Under pandemin var det ett stort fokus på mäns våld mot kvinnor. Det var dagligen medierapportering om kvinnor som var isolerade i hemmen med sina våldsamma män. Det gick så långt att Brå beslutade att göra en kortanalys om våldet i nära relation under pandemin. Det resulterade i att man år 2022 publicerade rapporten Utsatthet för pandemirelaterade bedrägerier och våld i hemmet under 2020.
Men tvärtemot vad många förväntat sig visar rapporten att det år 2020 var fler män än kvinnor som misshandlades grovt av en sammanboende, samt att fler män än kvinnor rapporterade utsatthet för materiellt eller ekonomiskt våld från en sammanboende. Inget av detta nämns dock i sammanfattningen av rapporten eller på myndighetens hemsida.
Rapporten publiceras den 29 juni 2022. Några dagar innan myndighetssverige tog semester. Det går heller inte att finna något pressmeddelande, vilket vanligtvis publiceras när en ny rapport släpps. Därefter har vi inte hört att myndigheten nämnt något mer om rapporten vad gäller våld i nära relation. Detta trots att rapporten borde ha fått särskild uppmärksamhet för att nyansera den intensiva och pågående debatten kring våld i nära relation under pandemin.
År 2021 publicerade Brå rapporten Våld i ungas parrelationer. Rapporten satta fokus på vilka åtgärder som kan vidtas för att motverka våld i ungas parrelationer. Enligt uppdraget skulle Brå utifrån svensk och internationell forskning beskriva orsaksmekanismerna bakom sådant våld, identifiera förebyggande och stödjande åtgärder samt belysa vilka kunskapsluckor som finns på området.
På sidan 9 i rapporten kan man läsa nedanstående angående unga hbtqi-personers utsatthet för våld i nära relation.
”De internationella studier som jämfört våldsutövning i parrelationer mellan heterosexuella och hbtqi-ungdomar, pekar mot att hbtqi-personer är mer utsatta för relationsvåld än heterosexuella ungdomar.”
Efter att rapporten publicerats sände myndigheten ett poddavsnitt om våld i ungas relationer. Poddavsnittet utgår från ovan nämnda rapport om våld i ungs parrelationer.
Men i poddavsnittet nämns inte ordet hbtqi vid ett enda tillfälle. När vi skriver till myndigheten och frågar varför man i poddavsnittet osynliggör hbtqi-ungdomars särskilt utsatta situation blir svaret enligt nedan.
”… Jag tror att det blev så i podden att vissa delar inte kom med eftersom vi var tvungna att förhålla oss till den tiden som avsnittet fick ta. Jag försöker dock alltid att ha en könsneutralt språk kring våldet så länge jag inte beskriver konkreta skillnader mellan tjejer och killar, så på det sättet var mycket av det som jag berättade i podden giltigt även för hbtqi-personer.”
Men svaret är en sanning med modifikation då andra poddavsnitt är avsevärt längre än det aktuella. Man nämner att man uttrycker sig könsneutralt i poddavsnittet. Även det är en sanning med modifikationen då myndigheten i sitt poddavsnitt lägger ett tydligt fokus på tjejers utsatthet.
Det bör även nämnas att i arbetet med studien djupintervjuade myndigheten 14 unga personer som utsatts för våld i en parrelation. 13 av dessa var tjejer, 1 var kille och ingen av dessa identifierade sig som hbtqi-ungdom. Något som vi anser förstärker bilden av att myndigheten har uppfattningen att killar och hbtqi-ungdomars utsatthet är något sekundärt.
Det är ett återkommande problem att myndigheten i sina utåtriktade kanaler tycks selektera bort relevant och viktig fakta kring mäns utsatthet för våld i nära relation. Något som resulterat i en onyanserad debatt och politiskt missriktade insatser.
Frågan man måste ställa sig är om man verkligen kan lita på Brottsförebyggande rådet och den information som sprids i deras utåtriktade kanaler?
Lämna ett svar