För att förstå statistiken kring utsatthet under en livstid behöver vi titta på Brottsförebyggande rådets (BRÅ) diagram nedan. Diagrammet är hämtat från rapporten Brott i nära relation (2024) och visar utsattheten under en livstid, fördelat per åldersgrupp.

När vi tittar på kvinnor i åldersgruppen 16–19 år kan vi se att drygt 20 procent av kvinnorna uppger att de utsatts för våld i nära relation vid något tillfälle under livet. Men när vi tittar på kvinnor i åldersgruppen 75–84 år är det enbart 10 procent av kvinnorna som uppger att de utsatts för våld i nära relation vid något tillfälle under livet.
Men är det rimligt att anta att kvinnor i den yngsta åldersgruppen, där många ännu inte har haft någon relation, har dubbelt så hög rapporterad våldsutsatthet under livet jämfört med kvinnorna i den äldsta åldersgruppen som har levt ett helt liv?

Ser man på kvinnor i åldersgruppen 20–24 år är det mer än fyra gånger så många kvinnor som rapporterar våldsutsatthet vid något tillfälle under livet jämfört med kvinnorna i den äldsta åldersgruppen. Även här måste man ifrågasätta det rimliga i resultat.

Både när det gäller män och kvinnor är våldsutsattheten som högst i åldersgruppen 35–44 år. Därefter minskar den rapporterade utsattheten för övriga följande åldersgrupper. Men är det rimligt att tro att desto äldre män och kvinnor blir, desto färre är det som har utsatts för våld i nära relation under en livstid?
Har tidigare ställt frågan till BRÅ om det ologiska i dessa diagram. Men det är svårt att få en relevant förklaring till varför resultaten i dessa diagram är så pass uppenbart missvisande och ologiska.

En förklaring kan vara att äldre personer har en smalare definition av våld än vad yngre personer har. De äldsta personerna i denna studie är födda 1940. De är födda och uppvuxna i en tid då aga av barn fortfarande var lagligt (förbjöds 1958) och när man fortfarande kunde få slag på fingrarna om man misskötte sig i skolan. De yngsta personerna i studien är födda år 2008. Det ger en åldersskillnad på 68 år mellan de yngsta och de äldsta deltagarna i studien. Det känns naivt att tro att dessa båda olika generation av människor skulle ha samma definition av begreppet våld i nära relation.

Det är högst troligt att olika tolkningar av definitioner gör att resultatet blir så pass ologiskt. För det finns ingen annan rimlig förklaring till att desto äldre människor blir – desto färre är det som under en livstid anser sig ha utsatts för våld i nära relation vid något tillfälle under livet.

Det här är en parametrar man behöver ha med sig när man ska tolka utsattheten för våld i nära relation under en livstid. För det går inte att tolka diagram som dessa utan att ta hänsyn till denna parameter. För då kommer man att få en uppenbart felaktig bild av utsattheten under en livstid.